Det är inte batteriet som i första hand sliter ut däcken på en elbil. Det är foten på gaspedalen. Påståendet brukar möta protester, och protesterna är begripliga: elbilar är tunga, och tunga bilar trycker hårdare mot vägen.
Men vikten är en konstant. Den är densamma på motorvägen som i stadstrafiken runt Gullmarsplan. Den förklarar dåligt varför två ägare av samma modell kan komma till säsongsskiftet med helt olika mönsterdjup. Det som skiljer dem åt är hur bilen används, och där har elbilen en egenskap som förbränningsbilen saknar.
Vikten får skulden
Protesterna vilar på en förklaring som har en del fog för sig: batteripaketet väger mer än motor, växellåda och tank tillsammans. Det stämmer att vikten påverkar. En tyngre bil belastar däcken mer i varje kurva och varje inbromsning, och därför kräver många elbilar däck med högre lastindex, ofta märkta XL eller HL på sidan. Ett däck med för lågt lastindex är inte bara en slitagefråga utan kan stå i strid med vad bilen är godkänd för.
Ändå räcker vikten inte som förklaring. En tung dieselkombi med dragkrok kan väga ungefär lika mycket som en mellanstor elbil, och få talar om att den äter däck. Skillnaden ligger i vad som händer de första metrarna efter stillastående. En förbränningsmotor bygger upp sin kraft gradvis, med varvtal och växlar emellan. En elmotor ger nästan allt på en gång.
Det märks sällan som hjulspinn. Antispinnsystemen är effektiva och bilen rör sig mjukt framåt. Men mellan gummit och asfalten uppstår en liten glidning varje gång kraften närmar sig vad friktionen klarar, och den glidningen tar lite gummi med sig. Den hamnar dessutom inte lika på alla fyra hjul.
Där mönstret tar slut först
På en bakhjulsdriven elbil, och bakhjulsdrift är vanligare bland elbilar än bland mindre bensinbilar, är det bakdäcken som tar emot kraften från varje start. Där kan mönstret gå ner märkbart snabbare än fram, ibland så mycket att ägaren behöver nya bakdäck medan framdäcken fortfarande har god marginal. På fyrhjulsdrivna elbilar ser det annorlunda ut, och hur mycket beror på hur systemet fördelar kraften mellan axlarna.
Den regenerativa bromsningen drar delvis åt motsatt håll. Bromsskivor och klossar slits mindre eftersom motorn sköter en stor del av inbromsningen. Men själva retardationen går fortfarande genom däcken, och på bilar där en axel står för det mesta av återvinningen blir den axelns däck hårdare arbetade. Hur mycket hårdare är något det här inlägget inte har egna mätningar på, och det mesta som sägs om saken gäller en viss modell under vissa förhållanden. En bil som mest pendlar på motorväg och en som gör korta turer i innerstaden kan mycket väl visa helt olika mönster.
På vintern tillkommer en fråga om dubbdäck. Nya dubbar behöver sätta sig, och tillverkarna brukar råda till lugn körning den första tiden. Med en elbils vridmoment är det lätt att göra tvärtom utan att märka det, och dubbar som rubbas tidigt sitter sämre resten av däckets liv. Friktionsdäck slipper det problemet men har en egen känslighet för hårda starter, eftersom det mjuka gummit i lamellerna nöts när det tvingas glida.
Rulla iväg lugnt och skifta i tid
Dubbarna och lamellerna pekar åt samma håll: det är de första metrarna som kostar. Samma metrar går att köra annorlunda. Den som rullar iväg från rödljuset i samma takt som bilen framför sparar mönster utan att förlora någon tid att tala om. Många elbilar har dessutom körlägen som dämpar gaspådraget, och de lägena är inte bara till för halt väglag.
Resten är underhåll som är enkelt men lätt att hoppa över. Däcktrycket påverkar både slitage och räckvidd, och elbilar har ofta ett rekommenderat tryck som skiljer sig från vad ägaren är van vid. Det som gäller står på dekalen i dörrstolpen eller i instruktionsboken. Hjulinställningen spelar också roll, eftersom en tung bil med lite fel i inställningen sliter däckens kanter fortare än en lätt.
Att flytta hjulen mellan fram och bak är det mest verksamma motmedlet mot ojämnt slitage, så länge däcken tillåter det. Söderortsbilvård och andra däckverkstäder som tar emot många elbilar vid säsongsskiftet utgår från att bakdäcken på bakhjulsdrivna modeller hinner före, och skiftar därför hjulen mellan axlarna när mönsterdjupet visar en tydlig skillnad. Rotationsriktade däck får bara flyttas på samma sida av bilen. Har bilen olika dimension fram och bak, vilket förekommer på vissa elbilar, går det inte att skifta alls, och då är det trycket och körsättet som återstår.
Gränsen för när däcken måste bytas är densamma som för andra bilar. Transportstyrelsen anger minst 3 millimeter mönsterdjup på vinterdäck när vinterdäckskravet gäller och minst 1,6 millimeter på sommardäck [1]. Om det lönar sig att välja däck som är särskilt anpassade för elbilar är däremot en öppen fråga. För talar att de är byggda för just den här belastningen, emot talar att ett vanligt däck med rätt lastindex kan klara samma jobb. Svaret beror sannolikt mer på hur bilen körs än på vad som står på däcksidan.
Ett sätt att ta reda på det för den egna bilen är att be om mönsterdjupet fram och bak vid varje skifte och spara siffrorna. Efter ett par säsonger syns det om det är bakaxeln, bromsandet eller startandet som tar mest.
Noter
1. Transportstyrelsen, regler om vinterdäck och mönsterdjup, transportstyrelsen.se.
2. Uppgifter om däckslitage och hjulskifte på elbilar kommer från Söderortsbilvård i Johanneshov.