Elektrifiering av fordonsflottor är inte längre en framtidsfråga för industrin – det är en pågående omställning som accelererar. Allt fler verksamheter byter ut dieseldrivna transportfordon, truckar och arbetsfordon mot eldrivna alternativ, och skälen är fler än det uppenbara miljöargumentet. Lägre driftskostnader, bättre arbetsmiljö, möjlighet att operera inomhus och en ökande tillgång på mogna produkter gör att elfordon i dag är ett genuint konkurrenskraftigt alternativ i en lång rad industriella och logistiska sammanhang.

Vilka fordon handlar det om?

Elfordon i industri- och logistiksammanhang är ett brett begrepp som rymmer allt från lättare transportfordon för gods och personal till tyngre arbetsfordon för mark- och anläggningsarbete. Det handlar om elektriska truckar, plockvagnar och lagerfordon, om lätta elfordon för intern transport på stora anläggningar som hamnar, flygplatser och industriområden, och om elfordon för utomhusbruk på campusområden, nöjesparker och golfbanor.

Goupil är en fransk tillverkare av elektriska nyttofordon med lång erfarenhet av just det segmentet – lätta eldrivna fordon för transport av gods och personal i miljöer där framkomlighet, tysthet och låg miljöpåverkan är centrala krav. Deras fordon används i dag i en rad olika sammanhang, från kommunal parkförvaltning och fastighetsservice till industri och logistik, vilket illustrerar bredden i tillämpningsområdena för den typen av fordon.

Inomhus och i känsliga miljöer

En av de tydligaste fördelarna med elfordon i industriella sammanhang är möjligheten att operera inomhus utan avgasutsläpp. Dieseldrivna fordon kräver ventilation och skapar en arbetsmiljöbelastning i form av avgaser och buller som begränsar var och hur de kan användas. Elfordon eliminerar det problemet och möjliggör transport i lager, produktionslokaler och andra slutna utrymmen utan de krav på ventilation och skyddsåtgärder som förbränningsmotorer kräver.

Arbetsmiljöverket är tydligt i sina föreskrifter om motoravgaser i arbetsmiljön att exponering för dieselavgaser ska begränsas så långt som möjligt och att arbetsgivare är skyldiga att vidta tekniska åtgärder före administrativa. Övergången till elfordon är i det perspektivet inte bara ett miljöbeslut utan ett arbetsmiljöbeslut med direkt koppling till gällande lagstiftning.

I känsliga utomhusmiljöer – naturreservat, tätbebyggda stadsmiljöer, kulturhistoriska platser – är elfordonets tysta drift och frånvaro av avgasutsläpp ofta avgörande för att verksamheten ska vara möjlig att bedriva överhuvudtaget. Kommuner och fastighetsförvaltare som arbetar i sådana miljöer har i allt högre utsträckning gått över till eldrivna fordon för just det skälet.

Driftskostnader och total ägandekostnad

Elfordon har generellt sett lägre rörliga kostnader än dieseldrivna alternativ. El är billigare per rörelsemil än diesel, och elfordon har färre rörliga delar och kräver mindre underhåll – inget motorolja, inga filter, inga avgassystem att underhålla. Regenerativ bromsning, som återvinner en del av rörelseenergin vid inbromsning, förlänger dessutom bromsarnas livslängd jämfört med konventionella fordon.

Den högre inköpskostnaden för elfordon jämfört med dieselalternativ är den faktor som oftast lyfts fram som ett hinder, men den bilden nyanseras av den totala ägandekostnaden över fordonets livslängd. Energimyndigheten har i sina analyser av elfordonsekonomin konsekvent visat att elfordon i de flesta driftsprofiler uppnår lägre total ägandekostnad än dieselfordon redan inom fyra till sju år, och att den fördelen ökar i takt med att dieselpriset stiger och batteriernas kostnad sjunker.

För verksamheter med hög körintensitet – där fordonet används flera timmar om dagen, varje dag – är det ekonomiska fallet för el ännu starkare. Ju mer ett fordon används, desto mer märks skillnaden i bränslekostnad, och desto snabbare återvinns merkostnaden för elfordonet.

Laddning och infrastruktur

En av de praktiska frågorna vid övergång till elfordon i en verksamhet är laddinfrastrukturen. Till skillnad från personbilar, där laddning ofta sker hemma eller på offentliga laddplatser, är industriella elfordon vanligtvis bundna till en specifik anläggning och laddar nattetid eller under pauser i driften.

Det förenklar planeringsbilden avsevärt. En fast laddinfrastruktur på anläggningen, dimensionerad för det faktiska antalet fordon och deras energibehov, är en engångsinvestering som sedan sköter sig relativt enkelt. Goupils fordon är utformade med det i åtanke – de kan laddas från vanliga eluttag eller via dedikerade laddstationer beroende på krav på laddtid och energibehov, vilket ger en flexibilitet som passar verksamheter med varierande förutsättningar.

Elnätets kapacitet är en faktor att undersöka tidigt i planeringen. Att ladda ett stort antal fordon simultaneously kräver tillräcklig effektkapacitet i anläggningens elnät, och en effektanalys bör genomföras innan laddinfrastrukturen dimensioneras. I vissa fall kan schemalagd laddning – att fordonen laddar vid tidpunkter när övrig elanvändning är låg – minska effektbehovet och undvika dyra effekttoppar.

Regler och incitament

Den regulatoriska och ekonomiska miljön för elfordon i Sverige och EU har förändrats snabbt de senaste åren, och den förändringen gynnar övergången till el i industriella flottor. EU:s krav på minskade koldioxidutsläpp från transportfordon skärps successivt, och det påverkar dels vilket utbud som finns på marknaden och dels vilka kostnader som är förknippade med att behålla dieselfordon i flottan.

Transportstyrelsen och Energimyndigheten administrerar olika stödformer och informationsresurser för verksamheter som vill elektrifiera sin fordonsflotta, och det är värt att inventera vilka möjligheter som finns för den specifika verksamhetstypen innan investeringsbeslut fattas. Stödlandskapet förändras och det som gällde för ett år sedan är inte nödvändigtvis aktuellt i dag.

När passar elfordon – och när gör de det inte?

Elfordon passar utmärkt för verksamheter med förutsägbara körmönster och möjlighet att ladda vid anläggningen. De passar för kortare transporter inom ett avgränsat område, för drift i miljöer med krav på tysthet och frånvaro av avgaser och för verksamheter med hög körintensitet där driftskostnadsbesparingen är som störst.

De passar sämre för verksamheter som kräver långa räckvidder utan möjlighet till laddning, för extremt tunga lyft och draguppgifter där den tillgängliga tekniken ännu inte fullt ut matchar dieselalternativens kapacitet, och för verksamheter i miljöer med extremt låga temperaturer där batteriernas kapacitet reduceras påtagligt.

Det är en avvägning som bör göras baserad på de faktiska driftsbehoven i den specifika verksamheten – inte på en generell uppfattning om vad elfordon klarar eller inte klarar. Tekniken har utvecklats snabbt och de begränsningar som var reella för fem år sedan är inte nödvändigtvis lika relevanta i dag.

Källor: Arbetsmiljöverket, föreskrifter om motoravgaser och arbetsmiljö, av.se. Energimyndigheten, analyser av elfordonsekonomin och total ägandekostnad, energimyndigheten.se. Goupil, elektriska nyttofordon för industri och logistik, goupil.se.